Flytten

Nu börjar allt bli verklighet. Jag skall faktiskt snart flytta till Helsingfors. Det känns overkligt eftersom jag aldrig sett mig själv som en person som skulle bo i huvudstaden. Jag har inte känt av någon dragningskraft dit. Men nu har jag det. Kärleken finns där. Så nu måste jag passa på att pröva på att bo i en större stad innan det blir för sent. Har nog många gånger varit riktigt tungt att söka jobb trots att jag inte sökt så många jobb. Att söka jobb tär hårt på mitt humör. Men ville verkligen flytta till Helsingfors för att inte ångra mig sedan om några år.

Det är nog många känslor man går igenom innan man kommer fram och har packat upp allt och känner sig hemma i en ny lägenhet. Kändes väldigt nervöst att säga upp mig från jobbet men också en otroligt härlig känsla av lättnad. Jag vågade ta steget till något jag länge drömt om. Men känner också vemod över att lämna jobbet och gamla lägenheten. Tror att jag mest att allt kommer sakna Felicia, min systerdotter. Hon är så söt.

För mig som egentligen bott i Jakobstad med omnejd hela mitt liv så är det inte så lätt att ta sitt pick och pack och dra iväg. Ganska stort steg att säga upp sig från ett jobb som legat nära hela livet . Jobbet är mitt hem egentligen. Kommer nu att åka till ny stad och nytt jobb där det pratas ett språk jag hela livet grämt mig och varit rädd för. Men nu skall jag bli bra på finska. Jo, jag kan nog så jag kan ta mig fram här och där med den finska jag kan nu. Men vill få bort hela den stora tröskeln som har de senaste åren blivit lägre och lägre. Helsingfors är inte så långt borta nuförtiden som den var förr i tiden när man inte hade vägar och bilar som vi har idag. Men när man byter bort så mycket som jag gör nu så kan man nog faktiskt prata om ett nytt liv. Ett gott liv.

Kommer också bli sambo. Wow. Det har jag längtat efter hur länge som helst. Blir en utmaning för oss båda. Men tror att det kommer att gå riktigt bra. Vi är båda två bra på att prata och vill aldrig lämna något outrett. En sak som vi många gånger diskuterat är att bästa alternativet skulle vara att flytta till en ny gemensam lägenhet. Kan bli lite knepigt när ena parten flyttar in hos den andra. Där det redan finns rutiner och platser för olika saker. Men eftersom lägenheten är snygg och lagom stor och bra geografiskt placerat så beslöt vi att jag flyttar in.

Känner på mig att denna flytt kommer göra mig väldigt lycklig och nöjd över mig själv. Kommer att få bättre självförtroende plus massor av erfarenhet från arbetslivet och andra livsviktiga saker. Tror att jag kommer att mogna och lära mig ta lite mera ansvar. Tycker inte om att bli vuxen riktigt. Men jag måste väl ta tag i sådana uppgifter också. Jag kommer alltid förbli den jag är i grunden. Den lekande och hoppande roliga killen. Som är lagom galen.

Tiden får utvisa hur länge vi kommer att stanna i Helsingfors. Jobbet som jag har fått är tidsbetämt så man vet aldrig när vi kommer upp till Österbotten igen. Senast inom tre år gissar jag. Oberoende om vi skulle bo där 1 år eller 5 år så kommer jag att vara stolt över det jag har gjort. Erfarenhet är alltid en erfarenhet och jag kommer inte tillbaka med svansen melllan benen.