Hesabo

No niiin. Nu är mina tillhörigheter uppackade, verkligheten och vardagen närmar sig med stormsteg. Imorgon är det min första dag på det nya jobbet. Hoppas att jag kan sova en liten stund inatt åtminstone. Tänkte att jag skulle vara hurtig och cykla första dagen. (om jag hittar vill säga) Vi var ut på en längre cykelfärd ikväll så vi kollade upp vägen jag kommer cykla imorgon. Tänk på mig imorgon runt åtta tiden. För då cyklar jag till nåt som kommer bli min mest finskspråkiga dag någonsin.

På fredagen var jag inte så länge på mitt förra jobb. Endast tre timmar. Resan hem i bilen till Jakobstad var konstig. Massor av känslor som cirkulerade i min kropp. Tänk att man ibland kan vara så less på sitt jobb och alla ansikten, men ända gråta tårar i en varm famn när man slutar. Packade ned mina sista saker i lådor med tåren i ögat. Visste inte att det var sådär svårt att byta jobb. Man är bara så van vid att man varje dag skall ha de där vakio människorna bredvid sig. Nu förstår man hur svårt det kan vara om man verkligen har jobbat länge på en arbetsplats.

När man blir äldre krymper ofta kompiskretsen lite och man kanske inte har lika aktivt kontakt med sina vänner. Men visst känns det ledsamt att inte kunna ringa någon kompis och träffas mer eller mindre genast. Har för tillfället inte så många kompisar här i Helsingfors. Men det oroar jag mig inte mycket över. Har nog några kompisar här och har några jag tänkt ta upp kontakten med igen.

Nu skall jag sätta mig i soffan med min sambo och mysa. Det är nog bra det här:) Skall försöka att inte tänka på jobbet så mycket. (försöker intala mig) Återkommer imorgon..