Lutade mig tillbaka i soffan för att läsa dagens iltasanomat. En stor bild på en kvinna gjorde mig uppmärksam. Hon såg bekant ut. Tittade på rubriken och på bilden igen. Men jo det är Marianne och Katarina. Fattade inte riktigt att de var i finska blaskan. Men blev riktigt glad. Känner Katarina sen skolåren och Marianne har jag diskuterat mat med många gånger.
Äntligen, hoppas denna publicitet får mycket uppmärksamhet. Mariannes nya bok för kanske en liten knuff i ryggen. Men hoppas främst att genom artikeln och boken att Finlands beslutsfattare för upp ögonen för MANDO. Den finska vården antar jag inte gått fram på 10 år. Marianne & Co har kämpat i många år nu på att få en klinik till Österbotten som skulle kunna erbjuda mandometoden.
I Finland går man ut med att anorexi och bulimi är psykiska sjukdomar. Det håller dom hårt fast vid. Trots att man kan se svart på vitt i underökningar att mandometoden är stora steg före den finska metoden, dvs skyll på föräldrarna och proppa i anorektikerna piller på piller.
Visst har den finska vården fått patienter tillfrisknade också. Men inte med samma positiva siffror som mandometermetoden. Förstår heller inte varför personerna med makt i denna fråga skall vara så förbannat trångsynta. Vi kan faktiskt ha två olika behandlingsmetoder. Hoppas verkligen att vi snart får en ordentlig klinik till Finland, Österbotten.
Läs artikeln här. (kort version)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar