Hemma i Esse

Nu är jag hemma i Esse, hur skönt som helst. Över en vecka ledigt. Har länge varit inställd på att jobba inkommande måndag och tisdag. Men chefen var snäll. Har nu redan hunnit vara en sväng in till Jakobstad. Tror inte jag någonsin tidigare har haft sånt självförtroende när jag går på Jakobstads gator som nu när jag flyttat bort för en tid. Hela mitt bröst är fylld med syre och känner mig stolt över att ha flyttat bort. Men glädjen att komma på besök till Esse och Jakobstad är stor. Leende på läpparna hela tiden när jag kör runt här. Förut kunde jag känna mig ensam på Jakostads gator, tittade ned i marken för att ingen skulle kunna se mig. Var rädd att någon skulle se mig gå ensam. För om man går i Jeppis ensam på gatan har man inga kompisar. I Jeppis får man inte göra saker ensam. Jag ville inte se människor som man såg varje dag. Nu skulle jag kunna ringa upp människor som jag annars inte skulle ringa för en kaffe. Konstigt. Nu är jag stolt "helsingforsare" som går över Jeppis torg och ler.

Har avskytt jakobstadsbor som studerar i Åbo, Hesa, Stockholm eller motsvarande. När de kommit tillbaka till hemstaden på sina ledigheter. Skröt de ofta med hur bra det är dit dom flyttat och hur skit utbud det finns här i den lilla staden. Det är en sak som många gånger irriterat mig. Alla städer, stora som små har sina fördelar. Så jag hoppas verkligen att jag inte har börjat låta som dessa personer som jag själv avskydde. Det tror jag inte. Men visst berättar jag gärna hur det är. Det kan också vara så att jag i min bitterhet över att jag inte själv vågat flytta längre bort, så lät allt som skryt och tjafs i min öron. Hmm, vet inte om jag fick detta förklarat så att någon förstod men....!? Kanske inte var så viktigt heller. Men faktum är iaf att vi alla är lika bra, oberoende var vi bor och vilken erfarenhet av städer vi har. Alla har vi vissa områden som vi är specialister inom. Möter vi varandra med respekt kan vi lära mycket av varandra.
-------------------------------------------------------
Min sambo och jag har varit riktigt aktiva gymbesökare denna vecka. Nästan varje dag har vi varit. Min kropp är nog lite öm nu må jag säga. Speciellt vaderna. Kan typ inte gå i upprätt ställning för tillfället. Måste luta mig lite bakat för att inte musklarna i vaderna skall tänjas ut. Ooops. Jo jag har försökt töja. Idag har vi också hunnit vara och spela squash. Riktigt skoj var det. Flera gånger lär det bli. Jag har svårt att gå till gymmet endast 3-4 gånger i veckan. Svårt att gå till gymmet bara för att hålla igång så att säga. Direkt är det någon i mitt huvud som säger mig att jag måste vara sex gånger i veckan och då skall det tränas 100% i varje rörelse. Det skall svida i varje muskel när jag går hem. Så tänker jag genast. Hmm..lite tung ibland. Men det är nog skoj att se resultat också. Det är en speciell känsla när man tar i så det svider i musklerna, sen när det svider fortsätter man bara en stund till, för att svidandet skall höjas till en högre nivå, ett svidande som ändrar "svidningstyp". Svårt att beskriva. Det är så skönt att känna när musklerna är sprängfärdiga efter en prestation. Då känner man sig på nåt sätt stark och oövervinlig. Nu skall jag nog sluta babbla här tror jag. Låter juh som jag vore lite knäpp.



Här kommer en stämningsbild från juliga Espan....