7.1-09

Idag, en bra dag.

Jag tycker mig själv ha varit riktigt aktiv. Har varit på gymmet, fixat mat, tvättat kläder och hunnit en sväng till butiken. Det var väl inte så dåligt det? Jag har också då hunnit jobba 7,5h.

Hade mitt första möte med min personliga tränare idag. När jag gick med i gymmet så erbjuds det till samma pris två gånger träff med en personligt tränare. Jag var lite nervös. Men det gick hur bra som helst. För att lära mig något helt nytt så bad jag henne visa mig lite nya övningar med kulan. Vet inte alls vad den kallas. En kula som har ett handtag. Det var intressant att få nåt nytt i bagaget. Så jag skall nog testa det övningarna nu några gånger. Kanske också gå på en ledd gruppaktivitet om jag bara vågar.

Det känns helt otroligt. Att ingen någonsin rättat mig eller en dragit lite på munnen när jag brääääker ut min ljuvligt klingande finska. Det tycker jag är väldigt bra. Tänk vilket självförtroende man skulle ha om man skulle få skratt emot sig. I jobbet skulle jag ibland vilja att min arbetskamrater rättar mig mera eller drar orden ur mig. Fastän man står och söker ett ord förgäves och viftar med armarna för att visa vilket ord jag menar. Så vågar dom inte riktigt vara min förlängda tunga. Men däremot chefen han drar många gånger orden ur mig så man blir nervös. Han gissar på helt fel ord. Haha. Det är ofta humoristiskt. Men han är då förstås inte heller född i Finland.

Gjorde ett annat stort framsteg ikväll. Satt i bastun på gymmet. Två karlar. Tittar upp tittar ned. Slänger på lite vatten. Kollar lite på tårna, skrapar mig på ryggen. Den andre killen gör samma sak. Varför säger han inget? Skall vi sitta här som två idioter? Har flera gånger orden på tungan och munnen öppen. Men äh, varför ska jag säga nåt? Beslutar mig för att fråga honom hur träningen gick. Han svarar snällt. Sen slänger jag fram nästa fråga. Den frågan kanske inte passar så värst bra i bastun på tumanhand med en kille. Om ni förstår vad jag menar? Men nåja, jag tänkte inte så mycket. Är du ofta här? Han gick inte ut iaf. Vi snackade vidare om dittan och dattan några minuter. Han kunde nog prata, de e sant. Jag hackade sönder isen lite bara. Då kom han nog igång.

Jag har nu en längre tid. Säkert ett år. Märkt att fjärrlåset till bilen inte riktigt vill fungera. Avståndet som man kan öppna dörrarna har bara krympt och krympt. Måste nu stå strax intill bilen för att det skall fungera. Antar att det bara är batteriet i min nyckel som är trött. Men som allt annat så har jag sparat det inköpet så länge som möjligt. Idag hade jag svårt att få låst bilen vid gymmet. Riktigt svårt att öppna igen. Vanliga nyckellåset är förstås fruset, det har inte nånsin blivit använt så. Lite knepigt just nu. Har varit till lokala snabbköpet men där fanns inte rätta batterier. Har turen att få låna Poppes bil till jobbet resten av veckan. På fredag köper jag batteri till fjärrisen. Hoppas det kommer fungera efteråt. Håll tummarna!

Jag har inte bott i så många trapphus i mitt liv. (haha, nä det e väl tur det. Menar höghus.) Men herregud vad människor här i vår trappa är rädd att mötas eller ännu värre se varandra i ögonen. Ibland ser man folk springa in i sina lägenheter. Om de är i färd med att öppna sin dörr och vrida om nyckeln så vänder dom inte sig ens om. Man vill nästan börja skratta. Klart att jag också ilbland undviker att gå ut om man hör någon annan bakom dörren. Men om man nu har oturen att möta någon så tycker jag nog att man kan dölja det lite bättre eller helt enkelt ta tjuren i hornen och befinna sig i den situationen att nu måste jag säga HEJ! (på finska HEI!)

Nu skall jag hänga upp mina nytvättade kläder, packa väskan, hoppa på spåran och sova på hotell med min sambo. Hur lyx kan man ha egentligen? :)

Update några minter senare!

Kulan heter: Girya -kuula