No niiiiin...

...det var nu på tiden. Äntligen börjar jag känna mig som människa igen. Idag har jag ingen feber, yeeeeh, nu är det fest. Haha.. Imorgon blir det jobb. Tänk vad man kan längta till det vanliga livet som man är van vid. Man är överlycklig för att maten smakar gott igen och man kan åka till jobbet och slita röven av sig. Härligt. Visst e man lite kraftlös ännu. Blir lätt anfådd och muskelstyrkan är lite down också. Men tänkte göra lite hemma sysslor så kanske man kommer lite igång innan morgondagens jobb. Skall försöka äta mycket ikväll så man orkar.

Dit for nästan en vecka då. I dimma typ. Sex dagar i sängen och soffan låter oerhört länge. Dagarna gick väldigt långsamt på ett sätt men ändå fick man dagarna att gå. Huhu, att jag var sur på morgonkvisten när jag inte hade fått sova på natten. Nu ser jag bara möjligheter igen...haha. Det är skojigt dethär.

Kom hem nu Poppe, nu kan vi busa igen. Nu är jag pigg och gnäller inte mera. (eller åtminstone inte på samma sätt) haha... Ha det bra!