Liten Resumé

Nu har jag bott här i Helsingfors ungefär 9 månader. Tiden har gått snabbt. Innan jag flyttade var jag rädd att jag skull få hemlängtan. Men den hemlängtan blev inte så stark som jag hade förväntat mig, vilket var skönt. Nu i skrivandets stund har jag nog lite hemlängtan också men inte på samma sätt som i början när jag flyttade hit. Kan inte beskriva skillnaden riktigt. De två första månaderna jag bodde här så funderade jag hela tiden när jag skall flytta upp igen. Ville inte flytta upp men det kändes lite som att jag var på en semester eller bara nåt tillfälligt fastän det inte var det. Kändes overkligt att jag hade flyttat. Så känns det ännu på nåt sätt. Hade aldrig sett mig själv som den person som skulle bo i Helsingfors. Inte för att jag nånsin haft nåt emot att flytta och bo på annan plats. Men att det skulle bli av hade jag svårare att tro. Jag har nog alltid varit ganska fastrotad i min hembygd trots att jag ibland svurit att flytta bort genast. Tror inte att jag skulle ha flyttat om jag inte haft någon som pushat mig. Så otroligt tacksam över att jag kom mig iväg.

De här 9 månaderna som jag bott här kan man dela in i olika faser. Vet inte hur jag skall beskriva de olika faserna för er på ett bra sätt. Så jag skiter i det. Men minns att jag saknade mina vänner rätt mycket i början. Kände mig ibland lite ensam. Försökte med våld få nya vänner, finskspråkiga. Men det gick i stöpet. Nu känns det bättre. Har lärt känna Poppes vänner mera och jag känner mig trygg, nya vänskapliga broar är byggda och flera förstärks hela tiden.

Känner mig mera och mera som jag hör hemma här i Helsingfors. För tillfället är det stället för mig. Ännu är jag inte klar här. Finns så mycket intressant och fint här. Vill aldig bli någon hesadajjo i den negativa bemärkelsen om det är det ni tror. Nej, utan Österbottniskt bondförnuft kommer alltid att vara med mig vad jag än gör och befinner mig. Ursprunget är jag stolt över och det kommer lysa igenom på ett diskret sätt även i fortsättningen.

Skrattar ofta på jobbet när man pratar om olika ställen man kan bygga hus. Jag vill då bo lite utanför stan, där man kan ha egen gräsmatta och trädgård. Jag brukar räkna upp lite platser vi har funderat på. Då säger dom att: juuu, se on kuitenkin landella!! Haha.. Jag anser nog att om kollektivtrafik iform av bussar och tåg går ända fram till din hustrappa så då är det nog INTE på landet. Men vissa tycks anse det. Isådana lägen skulle jag gärna ta med dom på en resa till Esse Highlandcattle eller Föusfinesse.