Vigseln

Hela lördagen var euforisk. Men det som jag tror att jag mest kommer att minnas från vår bröllopsdag är vigseln i kyrkan. Det är väl självklart egentligen eftersom det är själva vigseln som bröllop handlar om, inte festen. Men tror att jag minns vigseln bäst eftersom det var det var där jag var inställd på att jag kommer svimma. Eftersom jag har väldigt lätt för att börja må illa och svimma i vissa situationer. Hade gått igenom i mitt huvud många gånger hur jag skall beté mig i kyrkan för att undvika att yrseln skulle komma krypande. Gick in med den inställningen att det skall vara roligt i kyrkan, uppträdanden i kyrkor brukar vara stela. Visste att om jag kommer stå stilla som en pinne kommen min hjärna börja tänka för mycket och jag svimmar. Visst var jag nervös men ändå på ett mycket skönt och roligt sätt. Det var en njutning att stå där uppe med Poppe. Vi minns prästens tal. Vilket tyder på att vi inte kunde vara hur nervösa som helst. Tror att det var första gången jag skrattade i kyrkan. Prästen var otroligt bra. Mera sådant!

Poppe hade länge tjatat om att hon hade köpt en grön brudklänning. Hade väl mer eller mindre börjat tro på det efter alla påpekanden. Men när hon kom gående reagerade jag inte på att hon hade vit klänning. Det första jag lag märke till var hennes pannlugg. Sedan tänkte jag bara, "saaakeli va snygge bruud" !! Hjärtat slog några extra slag.