Spårvagnstankar

Då var det söndag då. Jag har igen fått uppleva en hel del. Var ska jag börja? Jo, jag kan jag börja i spårvagnen. Spårvagnen är en plats som egentligen bara är en transportsträcka. Men som ofta kan vara väldigt underhållande. Speciellt på fredag och lördag kväll.

Jag skall berätta några små händelser utspelat på spåran. För kanske en månad sen bromsade plötsligt spårvagnschauffören så kraftigt att man slungades fram i sitt säte. Det smällde till frunktansvärt. Jag trodde nästan att vi körde vi på en bil. Men faktum var bara att det var nära en krock. Spårvagnschauffören rusade ut. Hör inte till vanligheten att chauffören lämnar spårvagnen. Man kan nästan se chaufförens ilska på en person som sitter i sin sprillans nya Volvo och ser skyldig ut. Spårvagnschauffören ropar så det hörs över halva Helsingfors. OSTA MOPO SAATANA!! Alla passagerare log lite försiktigt i spårvagnen.

Nu i fredags när vi åkte spårvagn från Berghäll in till centum så när vi steg på trodde jag att jag hamnat på en Ebba Grön konsert. Men punkarna steg av vid nästa hållplats. In kommer istället en mörkhyad kille. Som skrattar och pratar obegriplig finska. Han gräver ofta i sin ficka på magen. En plastpåse full med, hmm vet inte. Trodde för några sekunder att det var röda remmar som han åt. Godis. Men tyckte mig se att remmarna var litre väl skarpa för det. Han tuggade på nåt som liknade trädkvistar. Han åt skalet, eller tvärtom. Tuggade lite en stund sen spottade han ut resterna. In men en ny kvist. Om jag nu förstod rätt så var det KAT som han tuggade. Som essebo blir man lite småchockad att man öppet käkar något som är narkotikaklassat i de nordiska länderna.

Jag brukar inte spetsa mina öron så mycket när jag hör finska i spårvagnen men när jag hör finlandssvenska lyssnar jag nyfiket noga på. Undrar vart finlandssvenskan är påväg? Det är så många finska ord inblandat.

"nå nog pärjää jag"
"de va helt sika"

De e bara några få uttryck som jag hört, kommer inte på flera för tillfället. Men ibland när man sitter där ensam så är det nästan så man skulle vilja skratta. Det låter så, ja vad skall man säga, förfärligt på nåt sätt.