Det är med spänning jag öppnar dörren till lägenheten varje dag när jag kommer hem från jobbet. Väntar på att få brev från skatteverket. Är det inte snart man borde få vet hur mycket man får tillbaka på skatten efter den inskickade rättelsen? Eller är jag helt ut och seglar? Jag har på känn att det blir många julklappar i år. Börjar bli otålig att inte veta hur mycket det lossar. Vill börja planera höstens och vinterns budjet. Haha..!!
-----------------------------------------
Igår damp det också in pappren som bevisar rösträtten. Oj, det är visst ett val på kommande. Men vem skall man rösta på? Alltid lika svårt att veta. Hur bär man sig åt?
-----------------------------------------
Skjutningarna i Kauhajoki gjorde mig lite upprörd idag. Svor några gånger på jobbet. Men sedan dess har det inte känts någonstans. Efter skjutningarna i Jokela känns detta overkligt. Den gången var jag otroligt insatt i dramat. Läste allt om händelsen. Sörjde på mitt eget sätt. Hann ladda ned filer från nätet som Jokela mördaren hade laddat upp innan myndigheterna tog bort allt. Läste och tittade på videon som handlade om liknande händelser i världen. Det gick nästan till överdrift. Men denna gång orkar jag inte. Det är väl nu som någon sorts överlevnads och självförsvarsmekanism sätter igång. Denna gång bryr jag mig inte. Jag tränger bort det. Det låter grymt men nu orkar jag inte lägga tid eller höra så mycket på skjutningen. Oberoende hur hemskt det än är. Tänker inte gå runt och låtsas bry mig om jag inte gör det. Jo, jag tycker det är oerhört hemsk och sjukt. Vet inte hur någon kan göra något sådant. Denna gång var händelsen ännu närmare mina hemtrakter. Skrämmande. Men nu varken orkar jag eller vill tänka på det mera. Jag är inte mindre mänsklig för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar