Kvällen var riktigt lyckad. Vi var på några öl i trevligt sällskap till Teerenpeli. Hade inte varit till stället tidigare. Det var helt fint inrett och människorna där var i ungefär samma ålder som oss. Det var skönt att hitta ett ställe med ”rätta” åldern så att säga. Puben brygger eget öl och cider. Så igår fick man smaka nya sorter. Beställde en Vauhtiveikko. Det var deras egna Weissbier. Mycket gott var det. Imponerande att de hade finskt ofiltrerat veteöl. Mums! Alla ölen hade roliga namn. Här kan ni läsa mera om alla olika ölsorterna. Besöker ni Helsingfors kan jag rekommendera puben.
Men egentligen var det inte ölen som etsade sig fast på hjärnan igår. Utan en historia som Poppe berättade. Fick rysningar och gåshud av den. Hyyyyj! Har tänkt på den hela morgonen idag.
Tänkte att jag nu försöker berätta den för er också. Det var Poppes kompis kompis systers kompis som i verkligheten varit med om detta. Tjejen hade varit ut en kväll i London och tog metron hem igen. Hon stiger på metron som hon tidigare hade gjort många gånger. Det var sent på kvällen eller snarare natt. Alla vagnar var tomma förutom den hon steg in i. Där satt tre personer. Två killar och en tjej. Tjejen sitter mitt emellan de två killarna. Alla tre personerna sitter väldigt nära varandra. Nästan lite ihoptryckta alla tre. Hon sätter sig mittemot dem. Killarna tittade lite konstigt på tjejenen som satte sig mitt emot dem. Men av dem alla stirrade tjejen mellan killarna mest tillbaka. Hennes blick stirrade rakt fram och mycket stel var den. Tjejen som satt sig mittemot de tre personerna visste inte riktigt vart hon skulle titta. Hon yrar med blicken många gånger för att inte låta hennes blickar korsa tjejens stela blick mittemot.
Vid nästa station kommer ännu en person in vagnen. Han sätter sig bredvid tjejen som sitter mittemot de tre personerna. Killen viskar i tjejens öra försiktigt. Att detta kanske låter konstigt men du stiger av med mig vid nästa station. Du måste nu lita på mig hur konstigt detta än låter. Hon övervägde vad som skulle vara bäst för henne att göra. Stanna kvar med de tre personerna eller stiga av med killen. Eftersom hon ansåg möjligheterna större att klara sig ur en knivig situation mot en person i stället för tre så stiger hon av vid nästa stopp.
Efter avstigningen berättar killen som också enligt denna verkliga historia var läkare att han såg nåt som inte tjejen hade sett. Tjejen som satt med stel och stirrande blick inträngd mellan de två männen var död.
--------------------------------------------------
Detta påstås då vara en verklig historia som Poppes kompis kompis systers kompis har varit med om. Har någon hört denna historia förut? Är det en urbanlegend som går vidare hela tiden? Jag vet inte men äcklig är den iaf. Tänk er själva att ni skulle ha suttit där mittemot ett lik, uppträngt mellan två män för att liket skulle hållas upprätt. Inte konstigt att blicken var stel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar